Av Ahrvid Engholm
Sveriges äldsta – så vitt känt – författarlista SKRIVA meddelade nyligen resultatet av sin 25:e Fantastiknovelltävling, för science fiction, fantasy och skräck. Prispallen – en E-boksläsare som 1:a pris, lite kontanter + en aktie i SF-Bokhandeln.
72 hoppfulla bidrag slogs om detta prispodium:
1:a pris: «Ormens väg» av Ellinor Romin
2:a pris: «Tunnelskeende» av Lizette Lindskog
3:e pris: «Väktaren på Tunnbindargatan» av Erika Johansson
Hedersomnämnanden gick till Tobias Robinson, Jolina Petrén, Mattias Kuldkepp och Camilla Olsson. Utvalda omdömen av de tre i juryn om vinnarna:
Karolina Bjällersted Mickos om Romins novell: Den här finstämda historien går rakt in i hjärtat. Språket är skickligt nedkokat och budskapet intressant när läsaren får möta en man som vill lägga av sig sin mänsklighet och förvandlas till en orm. Det handlar om kärlek, om längtan efter att vara den man vill vara och efter att komma i samklang med naturen. På ett litet utrymme görs ett effektivt världsbygge med mycket känsla.
Niklas Krog om Lindskogs berättelse: En djupt obehaglig – på allra bästa sätt – berättelse om en stackars plågad man som drar runt i ett tågtunnelsystem medan han försöker hantera sitt forna liv. Han bär på en stor skuld. Han har också sett saker som ingen vill se. Men tyngst av allt är skulden. Drabbande skrivet rakt igenom.
Pia Lindestrand om Johanssons berättelse: Jag-personen Inez sorgliga historia om hur hennes framgångsrika karriär som demonväktare avslutas abrupt, berättas med stor humor. Om nätterna hotar hon odöda med vapen i hand men dagtid ser hon bara ut som en vanlig tant med rullator och hörapparat. När dottern hittar Inez undangömda machete och gevär tror hon förskräckt att hennes gamla mamma blivit dement. En underbar, snitsigt skriven novell!
Vinnarnovellerna postas på SKRIVA-listan omkring skiftet okt/nov. För att ansluta maila skriva-request@freelists.org subject/ärenderad: subscribe (blankt för mer listkommandon) Den 26:e tävlingen startar nästa vår. Om inte en galning i Kreml innan dess har sprängt världen i bitar.
–Ahrvid Engholm
(tävlingsadmin)
* Från SF-Bokhandelns nyemission i våras. Det rapporteras att de fick 400 nya aktieägare, och inkomna pengar ska användas för att öppna bokhandelkedjans fjärde butik i Linköping, i början av 2025.
—–
ChatGTP fick frågan angående vinnarnovellen:
Vad är konflikten i novellen nedan /se sist/, vars inledning återges, dess läsbarhetsindex, vilka författare påminner texten om och vad kan förbättras?
SVAR:
Konflikt i novellen
Den huvudsakliga konflikten i Ormens väg är en inre och mystisk sådan, med ett fokus på identitet, transformation och mänsklig natur. Vandraren söker sig till byn för att genomgå en magisk förvandling till en orm, och detta ställer frågor om varför någon vill överge sin mänsklighet och sina minnen. Berättaren, som driver ett värdshus och observerar världen runt sig, står inför ett etiskt dilemma. Han förblir tyst inför Trollkvinnans och vandrarens märkliga magiska projekt, men det antyds att det kan finnas en underliggande konflikt mellan att följa sin roll som neutral värd och en önskan att ifrågasätta eller ingripa.
Läsbarhetsindex
För att bedöma novellens läsbarhetsindex (LIX), som indikerar hur lättläst texten är, kan vi titta på meningslängder och antalet långa ord. Denna text innehåller varierande meningslängder och ett ordförråd med en del mer komplexa, målande uttryck. Om jag kör en exakt beräkning av LIX skulle resultatet troligen hamna i spannet för medelsvår till svår läsning, vilket passar för en ungdomlig eller vuxen publik.
Författare som texten påminner om
Texten påminner om flera klassiska och samtida författare, inklusive:
J.R.R. Tolkien: Den sagoinspirerade tonen och närvaron av magiska varelser som drakar och trollkonst påminner om Tolkiens världsbyggande i Hobbit och Sagan om Ringen.
Ursula K. Le Guin: Hennes verk, som Övärlden, innehåller också magi, drakar och djupare filosofiska teman om identitet och transformation, vilket liknar vandrarens önskan att förvandlas till en orm.
Tove Jansson: Det enkla men ändå poetiska språket och det tysta, vardagliga betraktandet av magi och mystik påminner om hennes stil, särskilt i Mumin-berättelserna.
Neil Gaiman: Gaimans Stardust eller The Ocean at the End of the Lane har liknande teman av magisk realism, med en blandning av det magiska och det vardagliga på ett sätt som också återfinns i Ormens väg.
Förbättringsförslag
Förtydliga konfliktens kärna: Konflikten kring vandrarens önskan att bli en orm och de etiska eller moraliska frågorna som uppstår kan utforskas djupare. Berättarens inre strid mellan att vara en neutral värd och att vilja ifrågasätta kan lyftas fram mer för att skapa en tydligare känslomässig spänning.
Utveckla karaktärerna: Berättaren, vandraren och Trollkvinnan har potential för större djup. En djupare förståelse av deras bakgrund och motivationer skulle skapa starkare emotionellt engagemang. Varför vill vandraren förvandlas? Hur påverkar det berättaren att vara vittne till denna magiska transformation?
Bygg upp atmosfären och stämningen ytterligare: Beskrivningarna av drakarna och värdshuset är stämningsfulla, men miljön och världen kan fördjupas ytterligare för att förstärka känslan av att vara en del av en större, magisk verklighet.
Dialog och interaktioner: Genom att ge berättaren fler dialogutbyten med vandraren och Trollkvinnan kan deras relationer och tematiska spänningar utvecklas mer. Detta skulle också göra texten mer dynamisk.
Sammanfattningsvis har Ormens väg en intressant grund med en fascinerande värld och magi. Att fördjupa konflikterna och karaktärerna skulle göra berättelsen mer engagerande och djupare.
—–
Systemet tar emot max ca 4K text, så analysen skedde på en bit av novellens inledning, enligt nedan:
Ormens väg
Det fanns en tid, när jag ännu var ung, då jag ägde ett värdshus.
Jag kan inte påstå att det var synnerligen välbesökt, men jag fick tillräckligt många besökare för att klara mig. Jag hade flyttat till en by tre dagars vandring från min egen, och i utkanten av den byggde jag värdshuset.
Det var på den tiden då drakar ännu levde i skogen, då det fanns magiska örter och trollkunniga som visste hur de skulle användas. Den nya byn låg intill en sjö, och många som vandrade från en by till en annan sökte sig till mig för ett rum över natten.
Det var ett enkelt liv. Drakarna lade ägg på mitt tak om våren, och i slutet på sommaren kläcktes de. Om sensommaren vaknade jag till ljudet av kvittrande drakungar, och när hösten och vintern kom fick jag följa deras uppväxt. Jag såg dem lära sig gå, lära sig ta sina första vingslag. Ibland kunde jag till och med urskilja deras mor flyga i bland molnen i väntan på deras återkomst.
Det finns många myter om drakarna idag. Min generation är den sista som minns dem väl. De sägs ha varit stora som hästar, och lär ha använts som vapen i krig; även de minsta av de nykläckta ska ha varit livsfarliga eldsprutare, oförmögna att kontrollera flammorna som vällde ur dem vid så mycket som en nysning. De fullvuxna sägs ha ödelagt hela städer, men lustigt nog tycks ingen kunna nämna exakt vilka.
Sanningen är att en fullvuxen drake sällan var större än en katt, och dess ungar inte mycket större än marsvin. Deras eld var inte mogen förrän de redan lärt sig flyga, och vid det laget hade de återvänt till sina föräldrar, långt ifrån människornas land.
Det är inte lika spännande som dåden från sagorna, men sådana var drakarna jag minns.
Den sommaren var det tredje året som äggen hade lagts på mitt tak. Drakungarna skulle växa upp och lära sig flyga, och när de fick sin eld skulle de redan ha återförenats med sina föräldrar sedan länge – långt ifrån min by och mitt värdshus.
Men mina gäster var ofta oroliga; framförallt de som sökte sig till oss för Trollkvinnans tjänster.
“Ni behöver inte oroa er,” sade jag, och visade dem bladet jag sparat från min hemby. “Det här kommer från en primustall. Det skyddar hemmet från att komma till skada.”
Det var förstås ren lögn, men redan under den här tiden hade de falska berättelserna börjat spridas. De som sökte sig till magisk hjälp var sällan vana vid skogen och dess varelser, eller hur magi fungerade; bladet jag sparat från min hemby lugnade dem.
Med åren hade de dessutom blivit fler och fler. Hon var skicklig, vår trollkvinna, och historierna om hennes dåd spreds långväga.
Till en början hade de flesta av hennes åtaganden gått ut på att ta tillbaka misslyckade besvärjelser – återställa näsor som blivit för stora, eller få överflödiga svansar att försvinna. Men snart började hon få förfrågningar som ställde både hennes egen skicklighet och naturens lagar på prov, vars utföranden närmast kunde kallas experimentella.
Hans besvärjelse var en sådan.
Den krävde sju ingredienser, insamlade inom loppet av ett år, och förtrollningen krävde så mycket kraft, så stor manipulation av verkligheten, att en del av energin var tvungen att lånas av månen.
Han var en vandrare. Jag såg det på hans uppsyn, den dag då han dök upp i min tambur. Han levde av skogen; av dess bär, dess svampar, dess djur.
Han sade inte mycket den första tiden. Vad hans trollformel skulle göra fick jag veta av Trollkvinnan: Han hade kommit till vår by för att förvandlas till en orm, utan minnen av att någonsin ha varit människa.
Jag mötte beskedet med tystnad; jag mötte alla ärenden till henne med tystnad. Min roll var att ge gästerna husrum, inte åsikter. Jag erbjöd mat, sällskap, kartor och en plats att sova om natten. Det var inte min plats att ifrågasätta, även om jag kunde finna det svårt att motstå.
—
ahrvid@hotmail.com//Follow @SFJournalen tweets for sf news//Deltag i Fantastiknovelltävlingen 2024, fira dess kvartsekel! https://www.freelists.org/post/skriva/Fantastiknovelltvlingen,9 //Anslut till SKRIVA: författande, sf, kultur mm (skriva-request@freelists.org subj: subscribe)//Läs AE i samlingen RUMTIDSENLIGT https://www.adlibris.com/se/sok?filter=author:ahrvid+engholm Astronaut Fuglesang om tidigare MORD PÅ MÅNEN: «jättebra historier i mycket sannolik framtidsmiljö!»//YXSKAFTBUD GE VÅR WCZONMÖ IQ-HJÄLP! (DN-NoN 00.02.07)// SLAVA UKRAINI!