Föreställ er att Ray Palmer dök upp och berättade hur det allra första fanzinet, The Comet maj 1930, kom till?
En pionjär för fanzinepublicering från 1952, Åke Schwartz, dyker nu upp efter 72 års tystnad. Det är inte hans fel. Omvärlden visste varken om honom eller Sveriges första fanzine: Vår Rymd.
Ahrvid Engholms PDFzine Intermission (efterfråga via ahrvid@hotmail.com) har hittat Åke och varit i kontakt med honom, snart 89 år gammal. Han berättar vad han minns om det försvunna eller bortglömda fanzinet. De banbrytande fanzinepublicisterna….
«…samlades hemma hos Åke Henriksson efter lunch på Villagatan i ett stort rum en helg och gjorde Vår Rymd. Jag skrev på skrivmaskinen. Jag ställde upp skrivmaskinen på ett stort matsalsbord. Vi började med att diskutera vad var och en hade för ideer och om man hade med sig material för att kunna skriva om det. Sedan bestämde vi innehållet. Det var litet krångligt att skriva på stencil. Vid felslag fick man smeta på något medel, vänta och sedan slå in det rätta. Sven Miller-Uri fick teckna vad han tyckte. Han var duktig. Sedan satte vi igång. Mycket mjölk och bullar gick åt under eftermiddagen. På den tiden drack vi inte öl. Dagen efter tog vi med stencilerna upp till pappas kontor hos företaget Gränges vid Gustav Adolfs torg för att trycka ut tidningen.»
Det första numret, mars 1952, var på blygsamma tre sidor men redan där fanns en amatörnovell baserad på Kapten Frank! (Svenskt namn på Captain Future, mycket populär i 1940-talets Jules Verne Magasinet.) Nummer 3 i maj hade första illustrerade omslaget: raketer på väg mot jorden sett från månen. Framöver hade samtliga nummer omslagsillustrationer, på rymdmän, robotar, månlandare m m. Fanzinet stencilerades med blanka baksidor.
Det kom totalt 7 publikationer, i formellt nio nummer (men två var dubbelnummer). Det sista numret för december 1952 (fortsattes inte 1953, redaktionen hade väl skolarbete eller började uppvakta flickor…) var det tjockaste på 13 sidor, med bland annat:
Omslag med månlandare / artikel om kometen av år 1843 / novellen «2020» av Åke Schwartz / Artikel «Har månen en järnkärna?» / Om planeterna och deras satelliter / Novellen «Undergången» av pseud «Enrique» / Artikel om framtids rymdstation / Kolofon som angav redaktionen: Åke Schwartz, Lennart och Åke Henriksson, Sven Miller-Uri, Johan Asplund, (redaktionstecknare), Karl Bjelke (reporter).
Tre i redaktionen gick på Beskowska läroverket (läroverk var en föregångare till gymnasieskolor) övriga i andra stockholmsskolor. Under traditionen från den större, «riktiga» pressen skrev alla under signaturer vars innehavare deklarerades. Åke Schwartz var t ex «Svartas». Upplagan kan inte ha varit stor, 50 ex, högst 100, då vissa nummer hade rymdfoton inklistrade – vilket i högre upplaga hade varit för komplicerat och dyrt. Vår Rymd såldes för 25 öre till vänner och bekanta, säkerligen på skolorna. Lärarna visste om de unga hugogernsbackarnas förehavanden och syntes se positivt på det.
Ugivare angavs som Astronomiska Kubben Andromeda, en liten klubb som helt enkelt bestod av det redaktionella 
kompisgänget. De hade science fiction som något centralt, vilket framgår av deras framtidsspekulationer och noveller. De såg sf-filmerna som sköljde över biografer. 1950-talet bjöd som många vet på otaliga jorden-invaderas-rullar (men även litet bättre celluloid som «Forbidden Planet») och de prenumererade på sf-tidskrifter (som Häpna!, startad 1954). Gänget fortsatte att ses då och då en bit in i 1960-talet, tills folk började hitta fruar och fick jobbkarriärer. Alla utom Åke och Lennart, som lider av en stroke, är tyvärr döda nu.
Åke berättar om ett upptåg, som kanske kunde ha mynnat ut i en internationell, diplomatisk incident!
«Under Henrikssons på Villagatan bodde ryska ambassadören. Han gick varje dag till ryska ambassaden på Villagatan 17. En gång satt vi lite pangdeg i hans nyckelhål och stod en trappa upp och väntade tills han kom hem. Det var Karl, som studerade kemi som mixat ihop det, en relativt ofarlig blandning.
När ambassadören satte nyckeln i hålet så smällde det. Han skrattade bara.»
Våra fanniska sf-ungdomar gav Ryssland profetiskt en smak av egen medicin! Idag är det ryssarna som sprider explosioner – om de får välja helst på sjukhus och daghem. Och det är inget att skratta på.
Ahrvid
Interessant.