Bertil Falks Space Opera-pris, rafflande avgörande: Äventyr i litterära rymder

Av Ahrvid Engholm

– Vi har anlänt till B Falk-systemet, sade astrogatorn Tora. Skall jag stänga ned hyperrymdsgeneratorn, kapten?

På bryggan till SS (Starship) THE JURY lyste den mäktiga huvudstjärnan i konstellationen Falken upp navigatorskärmen. H-generatorns tidkompression fick omgivande planeter att swischa som vore de elektroner. Vinandet från maskinrummet sjönk i frekvens medan planetsnurrandet gick allt långsammare.

– Gör så, sade kapten Ahrvid frankt! – B, står det för Beta? Black Hole? Brun dvärg?

Planeterna hade nu nästan stannat upp och ställde upp sig på rad.

Varningspip genljöd då THE JURY, en rymdkorvett i Finnegans-klassen, gick ur hyperrymden. Gandhi-kompensatorn fick jobba hårt i några sekunder medan Feroze-fältet normaliserades. Tora kände den välbekanta ilningen i maggropen som alltid gav sig till känna när man övergick från 4- till 3-dimensionell rymd. Kaptenen tryckte på några knappar för att öppna elektronteleskopet med sitt avancerade Gardar-objektiv.

– Bertil står det för, sade astrogatorn. – Efter han som tog en tripp i rymden och upptäckte detta solsystem med de tre märkliga planeterna.

– Nu skall vi se, sade kaptenen. – THE JURY har ju uppdragits att undersöka och utvärdera de där planeterna. Kommer vi att hitta en riktig vinnare? Största förstoring på planet ett! Snappa upp all kommunikation.

Den sista ordern riktades till THE JURYs skeppsdator, en AI som var en riktig gåtlösare.

– Ordern är uppfattad och skall verkställas.

AI:n formella stil var irriterande, tänkte kaptenen. På skärmen dök en planet med öar och hav upp.
– Kommunikation uppsnappad, sade Tora. – Det kommer från en LEIF WALLSBY, “FRÄMMANDE LAND” säger han. Jag sammanfattar:

“Ideen till denna novellen är inte ny, om en planet som inte vill låta sig koloniseras. Jag har sett varianter av samma hos flera författare. Men det är sättet den behandlas på som har betydelse och här får vi följa både kolonins invånare och rymdskeppet som ska titta till den efter några år.”

– Gott, sade kapten Ahrvid. – Ytterligare en sammanfattning dyker upp på min konsol:

“Koloniskepp på uppdrag. Ganska bra inledning som tar en rakt in i det allmänna läget. En tidigare jordkoloni på en lovande planet verkar försvunnen. Vad har hänt? Hade den utdöda civilisationen med saken att göra? Dubbla mysterier driver på läsningen, då man undrar både vad som hänr kolonien samt den utdöda civilisationen. Välskriven, fast ‘aningen’ för pratig. Litet Stanislaw “Solaris” Lem över novellidén. Notabelt är att rymdresandet ratar maskhål, hyperrymd och dylikt och en stjärnresa tar många decennier. Bra dialog och miljöbeskrivning och mot slutet blir det riktigt spännande.”

– Värt ett HEDERSOMNÄMNANDE, sade Tora och kaptenen nickade i medhåll.

– Absolut. Låt oss höra om nästa planet. AI, zooma in planet två! Fånga in kommunikationen! Och låt oss slippa “Ordern är uppfattad” …

Upp på den stora skärmen dök en planet upp som liknade jorden och liksom den hade en måne. En komet var på farlig kurs mot planeten! En blinkande prick i ena skärmhörnet indikerade att skepps-AI:n höll på att sammanställa all information.

– Nu får jag upp informationen, sade astrogator Tora. På månen finns en grupp astronauter som är “STRANDSATT” enligt vad KARIN NYMAN författat. Detta finns att rapportera:

“En välskriven novell som inte känns helt trovärdig. Jag reagerade på att förstörelsen av jorden gick för fort, till exempel att polarisen smälte för fort och att vittnena på månen under få dagar kunde se ett händelseförlopp som borde tagit flera år. Men slutet har en underfundig knorr.”

– Jag får liknande uppgifter, sade kaptenen. – De lyder så här:

“Astronauter på månen tvingas bevittna hur en komet slår ned på jorden. Bra stil som gör att man känner det som vore man i rymden. Klockren inledning: “Astronaut Jeff baxade ut sin döda kollega genom luftslussen ut på månlandskapet…”. Sedan flashback om upprinnelsen och en spännande upptäckt. Tyvärr klockorent slut och flera vetenskapsorimligheter: det tar tusentals år för polkalotter att smälta. Död genom radioöveranvändning? På några dagar “hade kontinenter försvunnit”, något som bör ta längre tid. Relativt överraskande slut om än en smula sorgligt…”

– Också värt ett HEDERSOMNÄMNANDE, sade kaptenen till astrogatorn som nickade för att hålla med.

– Då återstår bara en planet. AI, största förstoring på planet tre! Analysera all kommunikation.

På skärmen dök en bild på på ett slags konferenscentrum anpassat för olika varelser. Ett tunnelsystem kunde detekteras under planetytan. Astrogator Toras konsolskärm fick den första rapporten.

– Här har vi nog VINNAREN, sade hon. – Så här står det, kallat “KONFERENS PÅ BALDU” från EVA HOLMQVIST:

“En välskriven novell om en tioplanetsallians som håller på att spåra ur. Bra miljöbeskrivning. En spännande flykt genom underjordiska tunnlar som laddas av en konflikt mellan de två jordborna Dani och Moss.”

– Ja, det är absolut vår vinnare, sade kapten Ahrvid. På min konsol meddelas detta:

“Hjältarna skall till känsliga förhandlingar med aliens. Redan första stycket sätter tonen och berättar det väsentliga, precis som det skall vara. Så inträffar dramatik saker och hjältarna hamnar i fara. Bra beskrivningar av miljöer och de utomjordiska varelserna. Stycket “Det luktade skarpt…” skolexempel på Poul Andersons tips om att använda alla fem sinnena! God närvarokänsla, och notera hur den rätt rappa dialogen bär upp de hyggligt spännande avsnitten i tunnlarna. Holmqvist skriver bra med ett ständigt avrierande tempo vilketdriver läsningen.”

– Därmed tror jag att uppdraget för THE JURY är slutfört, sade Tora. – Det är alltid svårt att navigera i en litterär rymd … Skall jag engagera H-generatorn?

– Gör så!, sade kaptenen. – Vi är ju klara.

Tora matade in sifferserier på sin konsol. “Zen zat!” lät det när hyperrymdsgeneratorn kickade igång. Ett surrande som steg i frekvens hördes från maskinrummet. Från kvantreläet hördes ett “tjing” bekräftat med ett resolut “tjång”.

THE JURY satte fart med flera gånger ljushastigheten, såsom blott kan ske i en gammal god Space Opera-berättelse…
—–

Det är nu 21 november – ett halvår efter Bertil Falks 90-årsdag. Sorgligt nog fick jubilaren inte uppleva tävlingens slut, utan avled 12 oktober. Stora delar av kosmos sörjer. Se:

https://www.novellmastarna.se/Bertil_Falk_in-memoriam.htm
https://www.dn.se/familj/till-minne-bertil-falk/

Men ovan resultatet av Bertil Falks Space Opera-pris, presenterad på ett litet annorlunda sätt. Juryns – Ahrvid Engholm och Tor Greve – kommentarer är inlagda. SPRID GÄRNA information om detta förnämliga pris för äventyr i rymden. Och för att förtydliga:

PRISTAGARE är “Konferens på Baldu” av Eva Holmquist, HEDERSOMNÄMNANDEN går till “Strandsatt” av Katarina Nyman och “Främmande planet” av Leif Wallsby. Holmqvists och Wallsbys noveller finns i Brev från Cosmos #13: https://clubcosmos.net/brev.php. Katarina Nymans novell är veterligt ännu opublicerad och skickades in direkt som nominering. Juryn gick också ut och eftersökte space opera publicerad 2022-23. Totalt drygt 20 alster granskades.

Bör Space Opera-priset återkomma? Bredden på svensk sf som utspelas i rymden är inte jättestor. Prisets grundare anser dock preliminiärt att Bertil Falks Space Opera-pris kan bli varannanårligt. Det kan ge mer konkurrens. Meddela gärna din åsikt! Om inte Kapten Frank får magknip, roboten Grag rostar sönder och androiden Otho får påssjukan utlyses senare ett pris som täcker rymd-sf från 2024-25 (sent 2023 får ingå av rättviseskäl) för rafflande avgörande 2025. Håll utkik!

Och skriv själv en spännande rymdstory, nu när så astronomiskt mycket händer i rymdforskningen!

Ahrvid Engholm

Del dette innlegget på:

Legg igjen en kommentar

Din e-postadresse vil ikke bli publisert. Obligatoriske felt er merket med *